Bajs
Schizofrenklubbens ordförande? HÄR!
...
Oh no... Igår kväll råkade jag mata mitt negativa, inre troll som tog makten över mig helt och hållet. Så pass att jag vaknade på precis lika dåligt humör som när jag somnade igår - och hoppades att det skulle kännas bättre idag. Vilket det inte gjorde, som jag redan förklarat.
HUR SOM HAVER. Vad gör vi åt detta? Inte ett piss.
Jodå...
Det enda, enda, enda som hjälper är att vara tacksam och jag vet det och har lärt mig att vara det, mer än någonsin tidigare. Men som igår, helt plötsligt, kände jag bara ett stort fett NEJ TACK. Det var som att ha tagit femton steg framåt under flera månaders tid och på en sekund eller två tagit sexton steg tillbaka, på en och samma gång. Tröstlöst!
Jaja. Våren är på gång, jag varken vill eller har tid att deppa över att jag deppar (?) och tänker ha en liten (stor) Jeremy Clarkson i mig som skriker POOOOOOWEEER! Det hjälper verkligen, verkligen, verkligen inte att gnälla eller tycka synd om sig själv. Det leder ingenstans. Det känns inte bättre. Ingenting blir lättare! Kan jag inte bara inse det en gång för alla? Acceptera det som är, var tacksam för det du har och gör vad du ska så kommer det att ordna sig!!!!
Jo. Just det. Detta skrämmer mig också, det är ju det, för hur ska det gå med någonting om jag alltid reagerar så starkt på minsta lilla negativa känsla som dyker upp as they do... Det måste jag sluta med. Det är ingen fara, det kommer bli bra, ingenting har förändrats, bla bla bla.
Okej? Solen skiner. Jag har saker att göra. Jag är ledig i FEM hela dagar till. Det är fantastiskt. Njut. Det kommer bli bättre.
Pepptalk over and out.
