bombad av sanningar
Oj, oj, oj.
Idag är det back to basics. Känns inte så kul. Känner mig ensam, uttråkad osv. Men det är okej!
Tyvärr vaknade jag 05.20 imorse av att min älskade favoritkatt (f'låt andra kissekatten) hostade sig gul och blå - om det inte vore för att han är kolsvart...
Det tråkiga med det är att jag har haft honom inne hela dagen, det tråkiga med det är att han inte vill vara inne hela dagen och det tråkiga med det är att det blir väldigt tråkigt för mig och det tråkiga med det är att jag blir på lite sämre humör och får lite mer ångest än nödvändigt.
Nu ligger han och sover och jag sitter här och mår illa. Jag mår illa över att tvinga honom att vara inne för han mår inte bra av det heller. Eller alltså, han är inne i fall vi ska åka till veterinären med honom. Trodde kanske att vi kunde få en tid på dagen, så jag kunde åka in med honom. Men nu känner jag att det bästa hade varit om vi bokat en tid IMORGON. En dag extra överlever han. Hade nog varit bättre än att ha honom inne till ingen nytta idag. Alltid lätt att vara efterklok...
Gud alltså.
Det som också stör mig är min brist på tålamod. VAD NU DÅ?!?! Vill jag vråla. Jag vill inte vara här längre, jag vill vara någonstans där det händer saker hela tiden! Jag vill vara lycklig! Men, var och hur lever man där det händer saker hela tiden? Vad skulle göra mig lycklig? Det är den stora frågan. Återigen det här med att jag egentligen vet att det inte kommer något happily ever after men ändå så hoppas jag och förväntar mig det.
Fan.
Jag vet att det går upp och ner och det är okej. Detta är bra träning. Måste vara glad för det lilla; hitta på saker som gör allt lite roligare. Det jag ska göra idag är:
SKRIVA, duscha och tvätta håret, eventuellt måla väggarna jag målade igår en gång till (har redan målat väggen jag inte målade igår, idag, direkt efter min morgonpromenad innan frukost!), gå en promenad med ponnyn och ta hand om hennes blöta täcken och frusna kropp etc. ... Det var nog allt. Skriva, skriva, skriva!
Jag har ändå skrivit så pass mycket att jag måste börja organisera skiten för att ha någon sorts koll och överblick på det.
Jävla skit. Jag förstår ärligt talat inte varför jag gör det heller...... why oh why. Det känns bara rätt. Som något jag måste göra. Kan inte påstå att det är roligt. Det är det inte.
Nu ska jag äta lite chips, se på lite på yt-videos och sedan fortsätta skriva innan jag ska åka och hämta mamma<3
Någon dag kommer allt att ordna sig. Jag har bestämt det nu. Det tar sin lilla tid men om ett par år är allt lite bättre än nu. Det är en svindlande tanke. Skoja. Det tror jag faktiskt inte riktigt på men jag hoppas att jag sakta men säkert kan förbättra min attityd och mitt sätt att tänka. T.ex tycker jag att jag blivit bättre på att prata bara av det lilla jag skrivit hittills. Eller ja, jag har ju skrivit mer den senaste veckan/dagarna än någonsin. Så det är ju bra.
Får se vad som händer och fötter.
Det jag inte riktigt förstår bara som sagt är hur det ska bli bättre. Jag längtar efter en radikal förändring men jag tvivlar om det är möjligt. Det tror jag faktiskt tyvärr inte. Jag tror att jag är fast här, i detta livet i denna staden. Det kunde ha varit värre absolut. Men jag längtar så JÄVLA MYCKET efter något annat som jag inte kan sätta ord på. Det är jag nog inte ensam om att känna. Dessvärre fungerar inte livet riktigt så.
Men det är okej det med.
