tropbelle.blogg.se

Hela eftermiddagen idag har det pirrat i hela kroppen av ren och skär lycka. Hur knäppt är inte det?! Jag kan inte förstå hur jag ena dagen kan känna mig fullkomligt och hopplöst deprimerad medan jag nästa dag är överlycklig?! INGENTING HAR JU FÖRÄNDRATS!

Iofs har jag kommit fram till att vi alla reagerar på olika sätt. När jag har en dålig dag reagerar jag väldigt starkt; när jag är arg blir jag verkligen helt rasande och när jag är ledsen blir jag så deprimerad att jag vill dö och när jag är så glad blir jag så överlycklig att jag nästan skulle vilja dö, eftersom jag då skulle dö väldigt lugn och lycklig...

Kan jag sluta tänka på döden? Inte för att jag tänker så mycket på det så sett... men just att det är så närvarande hela tiden. Suprise! Du kommer dö en vacker dag! Glöm inte det för allt i världen! Torsdag klockan tolv....

 

Jag har haft en PERFEKT och UNDERBAR dag. Orkade inte släppa ut hästarna utan låg kvar i sängen och lät mamma fixa det... :P Till slut släpade jag mig ner och åt frukost. Sedan tog jag med mig lite kakdeg upp och en liten kopp kaffe och fortsatte se på en komedi jag började se på igår kväll.

Jag vet inte riktigt hur men helt plötsligt, jo hade tänkt börja städa mitt rum, bestämde jag mig för att om mitt "klädrum" (eller dressing room haha) ska bli målat så att jag kan sluta störa mig och hata det rummet (lite mindre i alla fall) så måste det ske IDAG. Så helt plötsligt började vi bära ut möbler och saker ur rummet, ta ner tavlor, dra ut spikar och skruvor osv. Sedan åkte jag och mamma och handlade målarfärg m.m. medan pappa fortsatte att fixa i ordning. När vi kom hem städade jag i ordning kylskåpet, vattnade blommor, planterade ut och om vissa växter osv. från ingenstans. Pappa åkte och köpte spackel. Jag åt lite kyckling från igår och gick ut till stallet. Mamma cyklade och jag red i skogen, i solen! Ponnyn var på världens bästa humör och ville bara galoppera och busa. Inte en enda gång att jag behövde 'säga till henne' eller kämpa med att bromsa eller driva fram henne eller någonting. Helt klockrent. Hon var så nöjd och glad, jag också!

När vi kommit tillbaka gick jag en runda runt ån. Vattnet var alldeles klart, eftersom det är så lågt och inte forsande, och jag såg några små fiskyngel. När jag kom in hade pappa spacklat och satt på grillen.

Jag och mamma gick på ännu en promenad för att plocka skräp och vi fyllde två plastkassar på ca en kilometer :P När vi kom tillbaka var maten klar och OMG, världens godaste lammkorv, potatissallad och grillad majs! Det var så gott och för en gångs skull kastade jag inte i mig maten, även fast det var så gott, utan åt hyfsat normalt. Och drack vatten till maten! För jag och mamma köpte en rolig, grön glasflaska att ha vatten i. Så roligt, sån är jag...

 

Jo. Vi var i två affärer förut och jag ver helt OSMINKAD och hade ingenting på huvudet eller någon halsduk. Jag har alltid på mig en mössa eller keps + gärna en halsduk när jag är osminkad ute men nu orkade jag + att jag hade håret i en slarvig, men hård, knut. På ett sätt så skäms jag verkligen över min dåliga hy, även om den är liiite bättre, men jag orkar inte. Det gick bra dessutom. Jag överlevde. Gjorde hela dagen bara ännu trevligare, att vara ledig och fri! Alltså jag har inte ens gärna uppsatt hår när jag är sminkad, idag gick jag runt i affärer med håret uppsatt, osminkad. Det! Det är sjukt att det är en stor grej men tyvärr är det fortfarande lite så för mig. Men går ju framåt!

 

Mitt ansikte brinner känns det som, värsta bästa känslan efter att hållt igång en hel dag och varit utomhus mycket. Baaah! Perfekt! För att göra det ännu bättre ska det regna imorgon! Så mysigt. Och nu är jag bara ledig en vecka till... kan verkligen längta lite smått efter att börja jobba även om jag vet att jag också kommer bli jättenervös :P Men det blir nog bra! Jag tänker göra det bra. Och försöka acceptera och inte reagera allt för starkt på de dåliga stunderna och dagarna. :)