Valborg ändå

Ok, måste bara skriva lite till. Det blir bra med ett naturligt avbrott efter detta då det är en ny månad och allt imorgon.
 
Det är valborg idag och jag har en hel del minnen kopplat till just det. Besvikelse. Flykt. Något helt oväntat. Våren som är på väg. Vänner...
Solen skiner just nu dessutom. Det är blå himmel utanför mitt fönster, långa skuggor och soliga trädtoppar. Klockan är åtta.
 
Det känns lite som ett nytt år. Som att det är nyårsafton. Vår-nyårsafton. Kanske är exakt vad det är också?
 
Hann inte göra en bråkdel av allt jag egentligen tänkt göra... Jodå. Några saker fick jag gjort men något blev lite konstigt igen. En sån där dag. Tror att det är ungefär varannan dag som är lite sämre, haha.
Blev sådär grinig efter att jag hade ätit förut, trots att jag hade ätit svingod tacos och allt......... Konstigt?!
Vemodigt.
 
Det är rätt skönt ändå för jag vet att jag har makten. Även om jag gnäller lite har jag fortfarande övertaget. Jag faller inte ner i något mörkt, djupt hål bara för att jag blir lite negativ. Det är bara tillfälligt. En tillfällig svacka; en brist.
 
Just det. Det som hände var att jag blev trött på en viss sak. Imorse när jag gick en morgonpromenad (på sju kilometer.... superskönt faktiskt) tänkte jag bland annat på allt mina föräldrar gjort för mig; hur mycket de ansträngt sig, brytt sig, varit generösa osv. 
Men nu på eftermiddagen blev jag bara så trött på dem; och det tror jag visserligen är bra. Jag borde vara trött på dem, jag borde vilja slå mig fri från dem och bli självständig. Det är naturligt! Så jag tillåter mig att vara trött på dem, att ta avstånd. Det stör mig lite att jag låter så irriterad och sur så fort jag öppnar munnen men det är något jag får träna lite på... I alla fall. Ja. Jag är trött på mitt liv. Trött på det här. Och det är jättebra!!!
 
Allt detta hänger samman. Det ena leder till det andra. 
Valborg påminner mig bara väldigt mycket om det som en gång var. Jag har kanske numera ett före och ett efter. Haha. Jag kanske numera kan bli på lite dåligt humör utan att bli deprimerad. Det är en stor skillnad! På före och efter... Jag kanske faktiskt kan göra det jag vill göra. Jag kanske faktiskt har styrkan, kunskapen och viljan. Inte bara kanske, jag vet att jag har det och jag vet att det kommer vara jobbigt ändå. Men jag kommer klara av det, för jag har inget val längre. Jag har begått mina misstag och jag ångrar dem inte för det hjälper inte. 
Det känns som att jag avklarat mitt gamla liv. Allt det där jobbiga, smutsiga och eländiga. Jag vill aldrig någonsin mer sätta min fot där och jag kommer i alla fall alltid att hålla mig mentalt borta därifrån. Ibland måste man fysiskt vara på platser man inte vill vara, tillsammans med människor man inte vill vara nära - men man kan distansiera sig psykiskt. 
 
Det går två rådjur längst ner i hagen, under solens sista strålar betar dem. Det var lite roligt förra sommaren när jag satt på altanen och det var ett rådjur under äppelträdet rakt framför mig. Den kunde knappt tugga, för hela munnen var full av ett äpple.
Solen kommer gå ner snart och jag måste börja skriva. Tänkte först så gott som skriva rent allt jag skrivit hittills och försöka få lite ordning på det. Lättare att redigera allt eftersom tänker jag istället för allt på en gång sedan när det blivit ännu mer...
 
Okej. Det var väl det. Dags för en ny månad och ett nytt kapitel. Ett nytt liv... lite grann.
Nu har jag vilat upp mig. Nu har jag provat att leva ett slappt liv. Jag mår bättre, är starkare och mer kunnig än någonsin. På tiden att jag gör någonting av det! Det kommer gå upp och ner och hit och dit men det är okej. Ingen fara. Allt ordnar sig...
 
 
 
 
Allmänt | |
Upp