räddhare
Funderade fram och tillbaka på om jag skulle ut och springa eller inte. Hela min kropp vill bara dra ut och springa, springa, springa tills jag inte orkar mer - men ändå tog något emot.
Kom till slut på att jag är rädd.
För jag springer alltid åt det ena hållet; jag vill springa fram till den stora vägen och kanske en sväng i skogen. Men efter vad som hände i söndags - vågar jag inte. Självklart vågar jag om jag vill, om jag bestämmer mig för det men det tar verkligen emot. Så lite krävs för att jag ska bli alldeles otrygg och nästan vilja flytta härifrån.......
Det obehagliga var inte det som hände utan att inte veta vad som hände. Jag tror inte att jag riskerar att bli skjuten; men jag är rädd för människorna, bilarna, jag kan stöta på ensam.
Jag har faktiskt inte gått ut själv på hela veckan. Inte sprungit något alls, även fast jag som nu vill göra det och verkligen skulle behöva göra det för att rensa huvudet och få lite lugn och ro i kroppen.
Jag kom på att jag är rädd för jag tänkte att jag inte behöver springa, jag kan bara gå två kilometer istället - till vägen och tillbaka - men det kändes ännu värre. Jag vill inte bara gå långsamt förbi...............
Det som skrämmer mig är bristen på kontroll. Jag kan inte kontrollera och har ingen aning vem som kommer komma på vägen om jag går eller springer där. Jag vet inte vem jag kan komma att möta. Det spelar ingen roll att det inte är farligt och jag vet att jag överdriver men det är så det känns. Jag är rädd och det är en väldigt naturlig reaktion, en överlevnadsinstinkt. Man ska inte gå någonstans där man kan utsättas för fara. Även fast jag vet att det inte var mig någon försökte skjuta....
Skulle verkligen behöva springa för jag är på så jävla dåligt humör. Gick ut till stallet för att mocka men orkade bara precis göra klart en box innan jag panik över allt damm som fastnar i munnen, näsan, ögonen och hela jävla ansiktet. Så nu är jag alldeles snorig och nysig och känns som att jag håller på att kvävas.
Som sagt - alltid samma visa när jag försöker.... och det var inte ens ett försök. Jag skulle bara mocka boxarna, ta in ena hästen och motionera ponnyn för att få det avklarat så att jag kunde jogga en sväng och sedan duscha och tvätta håret. Hade inte en tanke på att få en jävla allergisk reaktion av allt damm och smuts och bli svinirriterad.
Alternativet är ju iofs att jag springer runt gården bara. Ner runt ån osv. Det kanske jag ska göra! Men samtidigt stör det mig att inte stallet är klart och ponnyn motionerad innan jag duschar och tvättar håret men jag klarar bara inte av det just nu, hur skönt det än vore att det klart för idag. Tänkte mocka så att mamma skulle slippa det i eftermiddag osv. osv. men jag pallar bara inte. Får panik av smutsen.
Solen skiner i alla fall..... alltid något.
