så mycket bättre, igen
Igår klampade jag i trappan och drog igen dörren hårt. Den där ilskan är omöjlig att sätta ord på. För det finns inga ord för den, det är inte något man kan beskriva - eller det kan man säkert men jag vet inte hur för jag har aldrig läst eller hört om den tidigare.
Det är väl ett raseri, men samtidigt så mycket mer.
Hur som helst. Jag vill inte längre dö. Jag har äntligen fått ett par nya ögon jag kan se klart och tydligt med. Jag är återigen nöjd med mig själv och mitt liv. Det är ingen fara! Nu var det ändå två månader sedan mitt senaste utbrott i denna nivå, har jag för mig. Så nu är faran över för den här gången.
Men gud vad jag grät och led även igår. Jag trodde att jag hade gråtit klart och fått ur mig allt i måndags men, iofs, den hemska stressen och osäkerheten och allt som bara gick fel igår gjorde nog sitt också. Det gjorde allt ännu värre.
Om allt gick fel igår så har allt gått precis lika rätt idag. Ingenting har än så länge gått emot mig. Allting har gått enligt plan, så det fattas bara att något elände dyker upp under eftermiddagen/kvällen nu men det hoppas jag inte.
Det känns bra igen och jag väljer att känna så. Igår och i förrgår gick det bara inte, men nu är det okej igen. Jag är lite orolig för att inte kunna komma igång att skriva igen men det ska jag se till att jag visst kan göra. Jag kan flyga! Jag kan flyga! Jag kan flyga! *skriva.
Dels har jag ingen fantasi längre och dels kan jag inte skriva bra, känns det som. Men strunt i det! Det ska gå! Det kommer att gå jättebra.
Just nu är jag ensam hemma och sitter ute i solen och njuter.
Ville bara säga att allting började bra för att jag gick upp i tid imorse. Tror jag gick upp tjugo i sex och satte mig i bilen halv sju. Så femtio minuter hade jag på mig att dricka kaffe, släppa ut hästar och göra mig i ordning - inte helt fel. Allting gick finfint. Absolut raka motsatsen till igår då jag i panik sladdade ut från gården tjugo i sju, trodde jag hade glömt mobilen, inte hunnit smörja ponnyns stackars mule osv. osv. Hemsk dag verkligen från början till slut.
Det var bara det. Som sagt. Allting är bra igen. Det är så här mitt liv är - när kan jag förstå det?! Det är ingen fara. Allt ordnar sig. Ibland går och känns allt bara skit, skit, skit men rätt som det är blir allt bra igen.
Let it goooooo!
