det gick

Det otänkbara har hänt...

Plötsligt fick jag en lägenhet. Eller, fick och fick... men.
 
Igår grät jag över mitt tragiska och patetiska liv. Imorse fick jag återigen se hur nära men ändå alldeles för långt borta jag var något... Hela dagen bearbetade jag det nya faktumet att jag kommer bo kvar hemma tills jag är 30 (50...) år. Började återigen att acceptera och fokusera på alla fördelar och det kändes helt okej. Besvikelsen var över.
Uppdaterar mejlen vid halv två och har fått ett beslut från CSN. Är jättenervös, tills jag inte helt förvånad läser samma besked som sist. Inte tillräckligt många poäng (FAST JAG NU SKA HA DET!!!!!). Börjar inte gråta pga. gjorde det igår. Låter besvikelsen segla iväg, bort. Kan inte riktigt fatta bara vilken otur jag har. Negativa besked på negativa besked. Lagom roligt.
 
Påminns dock om att det eventuellt fanns ett till intressant mejl i inkorgen, fick en liten glimt av något men fastnade ju direkt på CSN...
Det var visst bara ett litet erbjudande om en lägenhet... som hade skickats tidigare på morgonen!

Det är en nygammal story of my life. Igår grät jag över något helt i onödan, idag accepterade jag besvikelsen helt i onödan - för jag fick visst det jag ville till slut. Det var inte riktigt den lägenheten (placeringsmässigt) jag hade velat ha men det blir nog bra. För jag tänkte tidigare att jag kanske ändå skulle ha valt lägenheter på andra våningar och åtminstone haft möjligheten att välja. Men nu fick jag ju till och med en lägenhet UTAN någon över mig! :D
Nybyggt, ingen över mig... osv. Helt perfekt. 5-10 minuter från skolan. Förhoppningsvis även med parkering (annars faller allt...).

Jag tänker inte ropa hej än, men min farhåga om att jag aldrig kommer kunna flytta härifrån känns lite mindre överväldigande nu.
 
Det var bara det. En helt okej dag med andra ord.
Frost på morgonen, solsken hela dagen, blå himmel över fortfarande vackra höst-träd; jag gick/sprang en sväng längs med en spegelblank sjö, pluggade, fick lägenhet, satte mig vid den varma, soliga stallväggen och fortsatte plugga, fixade stallet och gick promenad med mamma och ponny, morbror kom förbi och vi satt vid köksbordet i 2-3 timmar i vanlig ordning (och pratade om mammas jobb mest.... as usual ;P)......
 
Bah. Nu måste jag panik-läsa lite tills jag somnar. Eat, sleep, repeat. Bara TRE dagar kvar. Herregud. Fattar inte att det redan är fredag imorgon. Paniiiiiiik. Har typ två dagar med andra ord att lära mig allt jag inte redan kan (och det är inte så värst många saker jag redan kan). Får helt enkelt strunta i socialpsykologi-tentan tills vidare, får kötta den en heldag på tisdag istället. Kan inte göra mer än jag kan de kommande dagarna. Fredag, lördag, söndag och sedan är det kört.
Allmänt | |
Upp