Tiden och batterier
Vet inte vad som tar slut snabbast? Tiden eller batterier? Förmodligen batterier visserligen om man ska vara petig.
Jag sitter här med skräck i nyllet men är ändå relativt avslappnad eftersom jag till slut efter många om och men fick tag på den sista boken som en människa hade som pdf..................... kanske behöver jag inte ens betala något? I alla fall endast en liten summa i så fall. Herregud. Skönt.
Klockan är snart redan tre och inte har jag läst något idag heller. Jag vågar inte.
Oh well.
Förhoppningsvis ska vi snart, efter att ha väntat i typ två timmar, köpa lite keeeeek i form av en falafelrulle i mitt fall. Tror jag. Pizza är ju dock väldigt gott...... AAAAH. Beslutsångest.
Ponnyn har i alla fall promenerats och jag har varit ute i skogen. Min kropp sade stopp och jag orkade inte springa mer än några få meter men det gör inget eftersom jag sprang så fint igår. Jag stannade inte ens fast jag mötte en bil i skogen då - jag skulle i kapp mamma och hon var inom synhåll då. Mycket imponerad av mig själv hahahaha.
Jaja. Jag får fortsätta mina taffliga försök till att få ordning på mig själv och mitt liv. Hade planerat att jag skulle tänka glada tankar - visualisera mina perfekta framtid - men det slutade snabbt med att jag insåg att jag kommer vara ensam och misslyckad resten av mitt liv och började istället fundera på hur jag skulle kunna ordna en överraskningsfemtioårsfest för mamma nästa år tills jag insåg att jag aldrig skulle lyckas med det heller så summan av kardemumman kan sammanfattas med ett enkelt: NEJ. Eller: ALDRIG.
Så det var lite... misslyckat. Dock tänkte jag istället på saker som jag var tacksam för vilket är många, härliga saker så det var ju lite bättre än att älta min tragiska framtid haha.
Äh. Känner mig på ganska bra humör ändå. Bara måndagen blir överstökad och avklarad på något sätt är det väl lugnt sen. Relativt lugnt alltså. Ångesten över alla grupparbeten, inlämningsuppgifter, semenarium och tentor lär ju inte bli rolig men nu är jag åtminstone förberedd...
Det enda är att hålla sig sysselsatt och i fas. Det är något jag kan styra över själv. Jag kan styra över allt detta själv och måste sluta vara så förbannat lat och eländig! Något jag verkligen är tacksam över är filmsnutten från mitt 6-års kalas. Det är helt sjukt. Tänk om jag inte hittat den?! Då hade en stor bit av mig själv varit förlorad för alltid. Helt, helt sjuk. Jag blir så glad och stärkt bara av att tänka på mig själv som sex-åring då. "En stor och stark tjej". Mycket värdefullt att se sig själv som oförstörd och oskyldig. Innan jag ens börjat skolan första gången. Jag var övertygad om att jag skulle bli en stor och stark tjej........ inte ännu, men snart kanske.
Nu ska jag gå ut innnan solen försvinner, fundera vidare och försöka hitta mamma.........
