avlider

Det är heeeeeeeemskt - att vara såhär trött.
Ska verkligen försöka äta mer frukt och undvika allt sött socker förutom det mest nödvändiga som chokladmjölk, lingonsylt om jag är nyttig och äter gröt osv. osv. För mycket socker gör bara tröttheten ännu värre och energin försvinner all världens väg.
 
Jag är inte på dåligt humör eller något nu, just saying: Jag kan inte förstååååå varför jag är fast i detta elände och inte kan ta mig vidare. Jag fattar det verkligen inte. Är det här allt? Det kanske aldrig blir bättre? Kanske måste jag nöja mig såhär... Inte för att jag har det dåligt - bara väldigt, väldigt tråkigt.
 
Som imorse åkte jag tidigt till jobbet för att inte behöva stressa utan komma ikapp och ha en bra dag. Vad händer inte då? 1. Jag måste byta dator igen (eftersom jag är min mamma upp i dagen och bara hattlar hit och dit) och där hade jag inte tillgång till skatteverket 2. Skatteverket fungerade inte överhuvudtaget på säkert en timma.
Jag vaknade, gick upp och åkte sjungandes till jobbet med en positiv inställning och bara en tanke på att göra klart allt i tid osv. osv. men det var bara återigen den ena saken efter den andra hela tiden? Tills det tog stopp och absolut ingenting hände - förrän fem minuter innan jag tänkt gå hem så det tog mig ytterligare en kvart innan jag kunde gå...............................
 
Bara dumma, irriterande saker gång på gång. 
Och nu förstår jag att de kommande åtta veckorna ska jag byta dator varannan dag bara för att en annan person inte kan gå fem meter extra. Åååååååååååh. Bara en sådan sak kan göra mig galen. Funderar på byta till en tredje dator men då känns det fånigt att ba "jag orkar inte hålla på att byta plats hela tiden".......
 
Jaja. Det är bara att börja om igen imorgon... men det är samma sak år in och år ut. Fast jag vet att felet ligger hos mig, eller snarare möjligheten att förändra mig själv och inte omständigheterna men ändå. Det är lättare att gnälla och tycka lite synd om sig själv.
 
Mormor och morfar var här när jag kom hem och de åkte nyss. Vi satt ute på altanen hela tiden och jag somnade i stolen... så skönt men kanske lite otrevligt.... Oh welll. What to do...............
 
Funderar på om jag ska rida lite, eller kanske tömköra åtminstone, nu för att sedan duscha, tvätta håret och till sist göra det jag borde göra vid skrivbordet resten av kvällen... Kanske, kanske. Absolut.
 
 
Allmänt | | Kommentera |

en semesterdag

Precis som jag tänkte skriva att det här förmodligen är min sista och nästan enda lilla semester, fick jag jobb-bokning imorgon. Därmed är veckan komplett på jobbfronten. Jag var tvungen att vara ledig idag bara.... Möjligtvis att jag måste vara ledig en dag nästa vecka också men det kanske inte behövs eftersom jag inte ska jobba söndagen efter det igen? Jag vet inte. 
Det enda jag vet är att jag med största sannolikhet kommer uppfylla mitt sparmål till hösten! Även om jag kanske blir tvungen att spendera en del på kurslitteratur.......
 
"Försov" mig imorse till tio över sju. Panik. Någonting i min dröm skrek åt mig att gå upp och då gjorde jag det. Sprang ut i nattlinnet och en fleecetröja.
Blir på riktigt ledsen över det eftersom det för en gångs skull var sol och blå himmel tidigt på morgonen när jag var ledig :( Och så missade jag det bara sådär.
Åt frukost ute på altanen och sedan skulle jag rida ut i skogen med sällskap. Inte för jag vet vad jag skulle göra ute klockan sex på morgonen? Gå runt i trädgården som en annan tomte? Hm.
 
Efter att ha snabb-bakat chokladsnitt begav jag mig ner till poolen och badade bort den värsta ångesten. Såg på TV4 Nyheterna igår kväll i väntan på The Middle och ärligt talat, tanken på ett tredje världskrig kändes inte alls överdriven. Ryssland och USA i Syrien... Amerikanen som dog efter att ha blivit arresterad i Nordkorea... Trump, Putin och diverse andra livslevande troll.
Ay caramba.
Kan inte heller sluta tänka på ett klipp där en amerikansk (tror jag) soldat sprang och hämtade små barn medan två andra sköt till hans försvar. Soldater som krigar är en sak, men att det satt ett gäng barn i smutsen och mitt i kriget är helt sinnessjukt att tänka på. Livslevande, traumatiserade... 
 
Extra märkligt och komiskt att jag då går runt hemma en solig och helt underbar sommardag och mår äckligt dåligt, bara för att andra inte har det lika bra som jag?
Känner mig nästan illamående av ångest över allt möjligt; mycket är dock ältande över alla dumma och pinsamma saker jag har sagt och gjort. 
 
Hur som helst. Nu är jag i min brors lägenhet och håller hans heltokiga katt sällskap. Tog med mig pommes frites, kyckling, ketchup och en burk bubbelvatten som jag ska äta snart hahaha.
Sen ska jag hem och bada igen!
 
Så otroligt, himla härligt om jag bara kunde sluta älta och plågas av saker som inte ens har med mig att göra!
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

den ultimata medicinen

Den bästa medicinen, som hjälper mot allt är: En espresso-kapsel och Oatly chokladmjölk i en mugg efter 65 sekunder i micron.
 
Tänk vad bra det vore om man hade en såndär nivå-mätare som i The Sims! Då skulle min hunger vara grön nu men sömnen fortfarande illröd.
 
Har återhämtat mig från mitt lilla bryt förut. Blev ledsen bara. Efter några tårar, lite mat, espresso+chokladmjölk, Youtube, Robin Sharma som sa att man ska ta tillvara på att vara ett udda, utstött träsktroll (fritt översatt...) och en väldigt kort kvällspromenad på gården känns det lite bättre.
 
Imorgon ska jag förhoppningsvis en gång för alla komma på fötter för det blir min sista lediga ensamma-hemma dag på många, många veckor. Två månader, minst.
 
Tror faktiskt att jag börjar närma mig något positivt, mentalt alltså. Det krävs bara ett litet större steg till - för jag har redan börjat ta några små. Ska bara släppa på en spärr så kommer nog resten följa med.
Men det är svårt och det går upp och ner.
 
Någonting som är mindre svårt är det fantastiska med att bo här, som jag bor. Det är faktiskt något jag borde vara tacksam för 24/7, men det är lite svårt eftersom gräset alltid är grönare.
Men! Ack! Vad man kan bedra sig! Jag kanske trodde att kvällen igår var fullständigt misslyckad och meningslös?! Men det var den inte! För jag lärde mig det viktigaste av allt: Hur fel det är att på i lägenheter.
Bortsett från att grannarna förde en massa oväsen osv. så var det ju alldeles knäpptyst. Det var knäpptyst i form av energi och det är exakt vad jag alltid upplever när jag äntligen ska vara ensam hemma. Det känns helt dött; inte alls roligt!
Visst är det väl en vanesak men varför vänja sig vid att vara ensam? Det känns högst onaturligt. 
Det gör förhoppningsvis att jag kan slappna av med min flytta hemifrån-panik och istället njuta av all den ljuvliga extra-tid jag får bo här ute och för att jag har schyssta föräldrar jag kommer överens med.
 
När mamma kommer hem sen ska jag be om ursäkt för att jag för femhundrafemtioelfte gången skrek och skällde på henne förut bara för att jag var sur/ledsen/grinig över andra saker. Så är det dessvärre att leva med mig... That's why jag inte förtjänar något bättre än det jag har (knappt ens det).
 
Mitt liv hittills har varit riktigt, riktigt jävla knäppt. Som en riktigt jävla snedtripp. Jag fattar ingenting när jag tänker tillbaka alltså så förmodligen är det lika bra att låta bli.
 
Gång på gång undrar jag hur jag kunde bli så konstig och misslyckad när jag har haft det så bra. Hela universum har sopat och putsat på en slät, röd matta framför mig men ändå snubblar jag hela tiden. Kan knappt ta ett steg utan att trampa snett eller trilla? Är inte det konstigt?
Jag ska i alla fall försöka bli en bättre, snällare och gladare människa. Mer generös mot alla. Men inte på bekostnad av mig själv utan med någon sorts distans. Jag tror det kan gå.
Håller på att lyssna på Quiet som är riktigt, riktigt bra. Jag är ju extremt introvert och extremt högkänslig - men en lite rolig sak är att jag faktiskt ändå har några lite mer extroverta drag som att jag kan tycka att det är ganska roligt att hålla redovisningar (om det inte vore för att jag är sämst på det och inte kan komma ihåg vad jag pratar om osv. men trots det är det verkligen inget jag har en skräck inför) och att jag verkligen kan låta käften glappa och vara ganska rolig.
Men oftast är jag en butter, bitter och dryg jävel. Tyvärr.
 
Mycket beror på att jag är osäker. Det blir en osäkerhet som förvärrar sig själv.
 
Nå väl. Ska försöka få tag på en penna och fylla i min lilla kalender som blivit liggandes ett bra tag nu. Har massa småsaker att fixa med imorgon och dessutom ska det bli soligt igen så det blir superduperbra!
Är faktiskt mycket gladare än jag låter och känner mig, haha, hur nu det är möjligt.
Har beställt lite roliga saker från jobbet men ska nog unna mig två saker till. Framförallt ett svindyrt (men "billigt" med rabatten) magiskt serum från Estee Lauder.... Yay.
 
Ska fortsätta försöka få mig själv på bättre tankar nu! Innan jag ska sova. Alltså jag fattar inte hur jag kan fungera med så här lite sömn. Sover kanske max sex timmar i bästa fall och då vaknar jag ca 5 gånger pga. katten eller något annat. Helt otroligt. Har aldrig haft sömnproblem förut men nu så... woho.
 
Just det. Mötte en ny människa på jobbet idag som var så trevlig vilket fick mig att inse hur otrevlig jag är. Var till och med en som sa att jag såg arg ut imorse men jag var faktiskt bara koncentrerad + trött :( Haha. Han var inspirerande i alla fall och jag själv var ett skräckexempel... :)
 
Aja. Det blir nog bra. Bättre, om inte annat.
 
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp