right round

Eh.
Igår kväll fick jag ångest igen av en helt ny grej.
Det slog mig att jag sällan går in i ångesten, eller jag gjorde sällan det förut. Det bara var som det var. Hej och hå. Igår kände jag efter lite och märkte av den tunga andningen, klumpen i magen och knuten i bröstkorgen...
Det var nog inte bra att gå på en jättelång promenad i skymningen så sent på kvällen, nära inpå läggdags. Försöker gå och lägga mig tidigare och gå upp tidigare vilket har gått bra hittills, tills igår. Somnade efter midnatt och gick inte upp förrän nio, eftersom mamma var hemma och kom in vid sju och frågade om jag tänkt gå upp. Nej svarade jag och somnade om.
 
Promenaden började väldigt bra, jag var helt ensam och det var en jättefin, eldig solnedgång. Därefter blev det mörkt och obehagligt. Först var det allt skräp i dikena som gjorde mig galen. Alltså det där gör mig så arg och upprörd så det liknar inget, kan inte ens tänka på allt skräp som idioter bara slänger ut ifrån sina bilar och som ingen någonsin bryr sig om att plocka upp. Helt sinnessjukt och sinnesslött.
Efter att ha blivit tokig över det i alla fall gick jag förbi ett hus där det såg ut att ha flyttat in, typ flyktingar jag vet inte - fick direkt dåligt samvete över det jag tänkte där och då - som satt och rökte och glodde på mig (finns inte mycket att titta på så) och ja... Jag har fantasi så det räcker och blir över och med tanke på alla våldtäkter var och varannan dag och diverse annat som folk skriver så är det svårt att inte automatiskt reagera och bli, kanske inte rädd, men osäker i alla fall. Självklart var det inga problem och ingen som brydde sig om mig men jag skrämde upp mig själv i alla fall, tills den tredje och sista obehagliga saken hände.
Det var en räv som såg ut som en varg som sprang över vägen och upp på åkern jag gick bredvid... Då var jag nära att ringa mamma och be henne hämta mig haha, men det gjorde jag inte. Bad henne senare istället att påminna mig om att jag är mörkrädd nästa gång jag ska gå ut och gå sent på kvällen. 
 
Det var ett långt sidospår.
Det var ångesten jag funderade på. Jag måste inse att det aldrig kommer gå över. Det kommer aldrig bara försvinna vid någon magisk ålder. Livet kommer aldrig bli lättare eller roligare eller kännas på något annat sätt. Det är så här det är och jag måste lära mig att hantera det. Återigen var det absolut ingenting som direkt hade förändrats igår kväll. Allting är detsamma, bara mina känslor som spelar mig en massa spratt. 
 
Jag har blivit ganska arg igen. Det trodde jag också var över! Men nu är jag grinig och irriterad igen. Orkar inte älta det utan istället tänker jag bara hitta lösningar.
 
Det går framåt i alla fall. Några steg framåt och några bakåt. Jag försöker hitta rätt. Just det, ska sluta använda ordet försöka --- det är så svårt!!! --- Jag provar olika vägar för att hitta rätt! (Nu tänkte jag skriva en mening om att försöka igen haha). Allting kommer inte fungera på första försöket (bah! försöka är mitt favoritord!) -- det här går inte.
 
Skit samma. Idag kom äntligen mina små fina kosttillskott! Selen, b-vitaminer och magnesium. Selen gav vi till min galna ponny när hon var som mest galen en gång i tiden så det kanske kan hjälpa mig på den punkten också haha. Magnesium kan var bra för sömnen vilket vore bra eftersom jag har börjat sova dåligt. B-vitaminer är väl bara allmänt bra så vi får se.
 
Min hy har börjat bli "jättebra" de senaste dagarna men nu undrar jag om den blir sämre igen... Tog en ipren senast i förrgår så det skulle inte förvåna mig om det går utför igen. Nu är i alla fall mina chokladmuffins slut (= jag har ätit upp dem) och kanske kan jag överleva utan något sådant framöver vilket kanske kan göra hyn lite bättre. Det återstår att se. Jag gör framsteg i alla fall! Mamma föreslog hamburgare till lunch förut men jag sa NEJ - Havregrynsgröt! Och havregrynsgröt blev det. 
Åh. Allt jag vill är att ha normal hy. Seriöst. Jag har tillräckligt med andra problem. Det hade varit en sak om min hy hade klarat av smink, men det gör den ju inte heller. Ser egentligen bara ännu värre ut med foundation + att det hade varit så skönt om jag hade kunnat skölja av ansiktet alldeles casual lite si sådär när jag jobbar för att känna mig lite fräschare. Men nej. Kladdigt, rinnig, glansig, sminkig hy och ba allmänt jobbigt.... Haha. Kan inte ens beskriva med ord hur mycket jag hatar och hur äcklig jag känner mig efter en hel dag med smink.
 
Dessutom red jag för sista gången idag, i skogen, på min trollebolleponny. Det var hemskt, tråkigt och irriterande. Så nu ska jag putsa upp sadeln och lämna tillbaka den så den kan säljas vidare. Har jag ridit tio gånger i den kanske? Hm. Får så äckligt jävla dåligt samvete över alla saker jag har. Riktigt vidrigt är det. Riktigt, riktigt vidrigt. Vill inte ens tänka på det. Ska sakta men säkert försöka sälja av allt och bara behålla det nödvändiga. På tal om det ösregnar det ute nu och hon har på sig ett täcke som inte är så vattentätt. Måste gå ut och byta...
 
Jo jag bestämde mig i all upprördhet i och med sista ridturen att jag kanske faktiskt skulle ta och söka en utbildning i en annan stad vid något större universitet men har kommit fram till att jag nog inte ska göra det i alla fall. Det är det här med boendet återigen. Mitt eviga bekymmer. Vill egentligen bara skrika att jag har flera hundratusen kronor på banken och bla bla bla ge mig en vettig lägenhet till ett vettigt pris - men jag orkar inte. Känns inte värt det. Med största sannolikhet är inte gräset grönare på andra sidan, i en annan stad, och jag gör mig kanske en otjänst om jag inbillar mig att jag dessutom ska kunna anstränga mig och vara social i allt det där i sådana fall. Alltså nej. Jag tror det finns bättre saker att satsa på men jag vet inte.
 
En sak som faktiskt gör mig lite ledsen, om jag anstränger mig, är att en av mina äldsta, bästa och sista vänner verkligen inte har hört av sig till mig på två-tre år? Well, inte jag heller men ändå haha. Jag tror dock att och hoppas att jag faktiskt fortfarande har en vän i henne i alla fall. Hm. Vi får se.
 
Tror att jag bara ska ta tag i allt som behöver göras och bara göra det istället för att tänka, älta och distrahera mig med helt oväsentliga saker som inte ger mig någonting. Inte en helt dum idé haha.
Vad äääär det för fel på mig?
Detta var dagens life update haha. Men jag är så grinig att jag har svårt att prata, lättare att skriva då. Nu ska jag se vad mamma håller på med i köket samt gå ut i regnet och byta täcke på ponnyn.
 
Ciao!
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Social fobi; Social Skräck?!

Det är faktiskt helt sjukt - även om jag redan vet om att det är såhär blir jag ändå förvånad över att ha rätt gång på gång?
 
Det har något att göra med balans i livet. Det går inte att bara ha det bra, inte heller bara dåligt. Det går inte heller att få det jämnt? Tror jag inte. Eller så är det jämnt bara att det negativa tar över för min del. Det dåliga växer sig större än det som är bra, ibland.
 
Poängen är att det inte kan gå mer än en dag, max två i sällsynta fall, utan att det händer något. Så fort jag landar i något och det känns bra, händer det något annat. Det är så uppenbart när ens liv innehåller väldigt lite; annars märker man nog inte det på samma sätt.
 
Hur som helst. Ångest igen. Jag vet varför jag får för mig att jag är befriad från ångest - det är för att jag inte träffar några människor då eller har utsatts för någon social situation på länge.
Idag har jag fått meddelanden från inte mindre än fyra olika människor och jag tycker att jag hanterade alla väldigt bra (alltså att svara kort på varje grej hahaha) men nu kommer ångesten. Dessutom är det mulet och regnigt idag vilket hade varit väldigt mysigt om det inte hade hänt någonting men nu helt plötsligt kommer alla på en gång och vill ha en bit av mitt nya jag! Skoja ba. Men lite så.
 
Kom fram till alldeles nyss att jag nog lider av social skräck, om det är en grej. Social fobi kan jag väl inte påstå att jag har eftersom jag kan och alltid har deltagit i sociala sammanhang oavsett vad jag känner inför det. Men det går inte att komma ifrån att jag i hela mitt liv känt samma ovilja till att träffa andra människor, bortsett från enstaka perioder i mitt liv då allt bara var härligt och flöt på. Jag tycker att det är svårt och jobbigt och det tar emot på alla håll och kanter och jag får svårt att andas. Så är det bara.
Jag tycker framför allt att det är jobbigt att lämna mitt hem (min säng<333) samt att inte få vara ensam och ifred. Jag vill gärna vara ensam, hemma, i min säng... Jag halvligger i sängen nu och detta är dn tryggaste platsen i mitt liv. Finns inget bättre just nu. Skulle kunna ligga här för resten av mitt liv om inte det vore att slösa bort mitt enda stackars lilla liv. Haha.
 
Jag säger då det. Usch.
 
Vi får se hur det blir, i vanlig ordning. Jag kan inte se in i framtiden tyvärr.
 
Nu ska jag fortsätta mysa här med en kopp kaffe och en chokladmuffins och förhoppningsvis är min mobil tyst resten av dagen...
 
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

tisdag 28 mars

Finns det något bättre än att duscha med allt vad det innebär för att sedan smörja in sig från topp till tå med femton olika krämer och till sist ta på sig en mjuk och skön pyjamas?! Det är min lyckligaste stund på hela dagen, i hela livet, tror jag. När allt bara är tyst och stilla, rent och fint, mjukt och skönt... God natt.
 
På tal om raka motsatsen har det nu gått över ett år jag kände att jag började få kontroll på den värsta, överflödiga ångesten. Främst genom att andas ut riktigt ordentligt? Hm. 
Jag tänker på det eftersom jag är ledig i cirka en månad till innan jag (förmodligen) börjar jobba igen. Dessutom är det exakt fem månader tills jag kanske börjar plugga igen och på tal om det ska jag nog ta och se över det där en gång till och verkligen försöka välja och göra rätt den här gången. Gud, vad svårt det ska vara. Haha hjälp.
 
Annars går allt ganska bra nu, det lilla jag gör haha. Försöker röra på mig så mycket som möjligt vilket ju är bra. Idag var det sol igen och alldeles vindstilla så det har varit helt underbart tyst och lugnt här hemma idag. Heaven on earth! Imorgon ska det regna och det kommer nog bli jättemysigt <3 Är ensam hemma igen dessutom vilket jag verkligen behöver eftersom jag blivit lite aggressiv igen, hehe. Tror dock att det har att göra med hungern, att jag inte ätit på länge. När jag lagade mat förut (hade faktiskt till och med känt mig hungrig innan då) tog mamma "min" Spotify (jag lyssnade genom hennes konto på ipaden via radion (vilket min mobil inte duger till av okänd anledning) och hon var ute och lyssnade på mobilen (och jag kom inte ihåg mina inloggningsuppgifter)) och jag har nästan aldrig känt mig så arg i hela mitt liv haha. Hjälp. Men jag höll mig lugn så det gick bra men alltså den reaktionen... Så arg, så arg. Över ingenting. Var bara lite hungrig hahaha.
 
Äsch, äsch. Ska försöka vara så positiv som möjligt igen. Det är den enda vägen, allt annat är precis meningslöst på riktigt. Bättre att vara glad en gång för mycket än en gång för lite ;-)
 
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp