yadawada

Blir man trött eller blir man trött.
- skrev jag för två dagar sedan.
 
Jag är fortfarande trött, tackar som frågar.
 
Det är sjukdom på sjukdom. Elände efter elände. Och själv har jag en gigantisk böld mitt på kindbenet - mitt i ansiktet - som lyser rött trots mina försök till att sminka den hudfärgad. Nu vill jag dock inte heller mosa in en sminkprodukt i denna varböld... om man säger så.
Katten har också en varböld men med dränage. Enligt uppgift luktade dock varet som kommit ut ur den spruckna bölden väldigt illa. Min böldtömning var i alla fall luktfri. 
 
Jag hade verkligen velat ha en relativt bra/normaldålig hy men det känns mörkt framför allt då jag ätit tårta med grädde och vaniljsås (?) två dagar i rad. Jag skall dock kämpa på. Positivt tänkande.
 
Två personer har kommenterat mitt kommande studieval med guuuuud vad tråkigt det låter! Vuxna, människor - släktingar, alltså. Man ba tack för peppen... Haha. Nej men faktiskt tror jag det är precis vad jag behöver. Pessimism är underskattat.
 
Är så trött på mig själv och mitt eländiga liv ibland.
Framförallt är jag trött på mitt jobb och verkligen glad att det snart är över. För jag tror jag avlider snart.
 
Annars kämpar jag på med att köpa begagnade böcker. Vill inte veta hur många hundra jag bara har lagt på frakt nu... Vidrigt. Här senast gick det på 140 spänn av någon anledning. Eh.... Ja. Så jag sparar inte jättemycket pengar på detta elände heller.
 
Igår i alla fall, appropå mina kommande studier och min velighet. En person sa precis innan denne gick att, och det bara liksom det allra, allra sista, någonting i stil med att om detta heller inte går så är det bara att göra något annat. Med en underliggande så som det brukar bli... 
Då satt jag i alla fall i ena änden av bordet med min kära mormor och morfar<333 Varpå morfar säger någonting i stil med: "Nej men det ska vi tro att det går bra! Det kommer gå jättebra!" Och därefter sitter vi tre och småpratar djupt om livet (och om mig!!) i största allmänhet. Fan vad jag älskar dem för det. Har tänkt på det hela dagen och blir nästan tårögd nu. De är så fina, snälla och söta. Mitt liv hade absolut inte varit detsamma utan dem. De är som en guldkant på min tillvaro haha.
Nej men det var i alla fall precis vad jag behövde och något som jag verkligen uppskattar och blir glad och trygg av att tänka på.
När alla hade gått ändrades energin på en gång och vi tre befann oss i exakt samma sinnesstämning och det var så fint, som sagt. Svårt att förklara. Sen kom mamma och då ändrades energin helt och hållet haha <3 Hon var inte riktigt i samma läge som vi. Och defintivt inte pappa. Men men, den lilla stunden var tillräcklig ändå.
Mycket mysigt.
 
Känner mig extremt i osynk med vissa människor men desto mer med andra men det är så det är.
 
Annars håller min mage på att göra uppror just nu hahaha herregud. Det är allt eller inget med den just nu.
 
Är på riktigt lite bedrövad över mina bölder (har en på andra sidan vid örat så den är inte lika mycket in other people's faces. Inte för att jag bryr mig om att det syns så tydligt utan för att det är allmän obehagligt, nästan som att gå runt med ett öppet sår i ansiktet även om det såklart inte är det.
 
Skitsamma. Det var väl det. Nu är jag klar för natten och har båda katterna sovandes här inne, en i fåtöljen och en vid mina fötter här i sängen.
 
Om jag har tur ordnar de värsta och mesta upp sig tills min kära skolstart i alla fall. Även om det just nu känns på gränsen till övermäktigt, stressigt och väldigt jäktat. Nå väl, det är livet, konstaterade jag igår.
 
Godnatt.
 
 
 
Allmänt | |
Upp