tropbelle.blogg.se

Dagens lärdomar... typ. Tåls att upprepas.

Blev så positivt överraskad av artisterna igår på One Love-konserten som fantastiskt nog sändes på tv och Svt Play; framför allt Miley Cyrus (ällskar hennes självsäkerhet och röst) var magisk men största överraskning av alla var Justin Bieber. Ett tag tänkte jag att han kanske hade dragit sig ur och skulle strunta i det (hej fördomar) men han var den mest genuina och "bästa" av alla som verkligen verkade tänka på de som dog (det gjorde säkerligen de andra också men sättet han gjorde det på och att han nästan grät i slutet var väldigt fint). 

 

Minns fortfarande exakt när mamma berättade om att det hade hänt igen och jag bara kände att jag inte orkade bry mig - för jag skulle ut och cykla i det underbart vackra vädret osv. osv. 

Men sedan blev det den här händelsen som påverkat mig mest... till slut kan väl inte ens jag ignorera och förtränga eländet. Eller grejen var väl den att jag redan innan började tänka på familjerna runt omkring de som dött i terrorattckerna, som i Stockholm. Tänk att förlora sin förälder/mormor/barn i något så onödigt och avsiktligt. En olycka är ju alltid en olycka... men när någon väljer att mörda random oskyldiga människor..... Vidrigt.

Det värsta var nästan att se vissa ungdomars sista bilder på Instagram, inför konserten... Extremt sorgligt och tragiskt.

 

Nå väl. 

Önskar att detta kunde påverka min tragiska syn på mitt eget liv och öde men dessvärre gör det icke det. Jag är lika gnällig ändå. Det första jag gjorde när jag kom hem var att gorma och skrika på mina stackars föräldrar:

"DET LUKTAR SOM DET DÄR MYGGMEDLET DU GJORDE FÖRRA ÅRET!!!!!!!!!!"

"HAR DU TAGIT MIN KYCKLING?!?!?!?!!!!!!!"

"MEN VI HAR MASSA PAPRIKOR OCKSÅ!!!! VAD SKA VI GÖRA MED DOM NU DÅ????!!!!!!"

"FAN VAD DET STINKER!!!!" *klampklamp upp för trappan*

Ja jag beter mig mer som om jag vore 3 år och inte 23..... Efter tjugo år liksom, ingen större förbättring.....

Och jag har mage att klaga på hur andra beter sig hahahahaha.

 

Men efter en middag som farfar bjöd pappa på att laga (?), en väldigt rolig, bra och smart Hasan Minhaj på Netflix och ett par chokladbollar kunde jag till slut lugna ner mig (efter att ha skrikit ännu mer alltså) och följde med in till stan för att lämna hem farfar. När vi svängde in till hans kvarter tänkte jag först att det gör mig väldigt glad och lycklig och tacksam över att han har råd med den relativt dyra hyran och fina, bra lägenheten på högsta våningen mitt i centrum - och sedan att den lilla "parken" vid parkeringen var värsta fylle-högkvarteret när jag var yngre (herregud hur gammal är jag egentligen?!?!?)....

På vägen hem skrattade vi nästan ihjäl oss åt mammas dramatiska hälsning till en granne som förhoppningsvis inte såg oss och jag blev väldigt inspirerad av en annan granne som var på väg ut till sin bastu med en handduk i ena handen och en öl i andra.....

 

Men efter en liten stund ute på altanen med hela familjen, inkl. min broder, gick jag och mamma på en promenad med ponnyn och vi fick sällskap av en katt som vi till slut sprang ifrån genom skogen och allt. Jag höll på att få mitt första astmaanfall tror jag hahaha. Stackars kattskrälle. Hel-korkad var den. Den sprang och galopperade alltså efter oss när vi försökte springa ifrån den - eftersom vi inte ville att den skulle följa oss ända hem och bli attackerad av våra vaktkatter.

Till sist såg vi på Biggest Loser och gud vad jag älskar det programmet!!!

Det handlar inte om vikten, träningen eller något sådant egentligen - utan människorna, deras personligheter och historier. Jag älskar det. De fem som är kvar nu är så olika och så intressanta och roliga att följa. 

 

Det var väl det.

Imorgon är jag ledig tacolov och dessutom ska pappa iväg på tävling så jag är ensam hemmaaaaaaa! Woho. Då har jag med andra ord inte en enda ursäkt att inte skriva hela dagen... Jag tänkte skjutsa mamma till jobbet kvart i sex och sedan springa runt sjön innan jag åker hem igen. Hmm... Om 6.5 timme alltså.

Dessutom tänker jag bestämma mig för att sluta gnälla en gång för alla och bara var glad, trevlig och lättsam. Ska kanske försöka motionera bort all ilska och frustration och bara vara glad istället. Det går bara man vill. Man måste bara komma in på rätt spår...