ny helg - nytt liv
Idag utsattes jag för en socialattack, en utmaning jag accepterade och överlevde tack vare ett hysteriskt slickande på en Piggelin. Det är en svår balans mellan att acceptera sin osociala sida och att bli otrevlig. Ok, jag är inte social - men jag vill inte vara otrevlig för den sakens skull. Så klart.
Efter många om och men åt jag en brakmiddag från..... MCDONALDS! Denna gyllene gås som tyvärr alltid smakar lika gott.
Jag har ett så jobbigt dilemma. Jag vill verkligen inte äta kött men jag kan inte sluta. Jag förstår inte hur det ska gå till? Såg någon dokumentär om kockar i Frankrike på Netflix och blev så äcklad när de rensade blodiga kycklingar - det påminde mig om att jag sedan hundra år tillbaka velat bli vegetarian. Frågade mamma i bilen förut hur fiskar dör - de kan ju inte döda fiskarna en och en; utan de kvävs? Kul (dessutom visade en kock hur han tog död på en fisk och satte en metalltråd i ryggen på den?)... Plus att man kan undra hur bra det är att äta fisk från haven som innehåller allt möjligt. Ahhh. Så brutalt.
Och dessutom såg jag en bild på jättesöta kossor från ett ställe här i närheten med slakt på gården osv. som är det bästa möjliga alternativet men de såg ju sååååå söta - och deppiga ut.
Det bästa är väl att sakta men säkert fasa ut kött ur ens måltider...... men så svårt. Min hjärna kopplar inte ett paket köttfärs eller kycklingfilé med ett djur riktigt. Den där blodiga, levande kopplingen försvinner. Sen undrar jag lite hur mycket djuren förstår, hur mycket de bryr sig osv. hahaha.
Joooo förresten, min morbror bor nära en bondgård och kossorna råmade helt hysteriskt i två veckor efter att deras kalvar skickats till slakt. Fatta.... vad hemskt. Nu skrek de väl inte för att de förstod att deras bebisar blivit slaktade utan för att de var borta... men ändå. Äckligt.
Det var bara ett litet sidospår...
Från och med nu rycker jag upp mig. Här med är jag en uppryckt person. Till hösten ska jag plugga och jag ska göra det på bästa möjliga sätt. Jag hanterar ångesten bra och gör mitt allra, allra bästa och ska se till att vara mycket duglig och anställningsbar när jag har min examen om exakt tre år. Jag ska njuta av friheten av att bo hemma och plugga.
Jag satsar på att förändra mig själv för att förändra människorna i mitt liv.
Bara för att gnälla av mig en sista gång så har jag verkligen otur med människor. Främst med mig själv då. Men det är lite märkligt att jag på senare år aldrig träffar någon som är glad och positiv och som är på "min nivå". Eller så är problemet att de är på "min nivå" jag vet inte - jag vet bara hur det skaver.
Som igår när jag försökte köpa ett tv-spel. Jag var verkligen jättetrevlig men fick bara korta, konstiga svar tillbaka och av vad jag kunde luska fram från mobilnumret var det en helt vanlig kvinna? Det kändes nästan obehagligt otrevligt. Tur att jag inte ringde :P
Nu överdriver jag kanske lite men det är inte rooooooligt. Jag vet att min mamma har samma problem och hon är verkligen inte som jag. Hon är myyyyyycket mer öppet glad, snäll och omtänksam men möts av utskällningar från den ena idioten efter den andra. Det ska hon inte behöva ta. Men såna saker gör mig också mer reserverad och avvaktande mot andra människor.
Min plan är att köra mitt eget race. Vara mer som mamma men absolut aldrig någonsin ta skit. Bara full fart framåt. Inom rimliga gränser obv. men jag måste pusha mig själv framåt. Ta befälet, liksom. Varför ska jag vara så ängslig och orolig för andras känslor och åsikter?! Som om någon någonsin brytt sig om mina känslor och åsikter?!?!??! HAHAHAHA. Aldrig, har någon brytt sig om vad jag tycker eller känner.
Nu menar jag inte att jag ska bli en hänsynslös sociopat utan bara "ta för mig" lite mer för att använda det värsta uttrycket jag vet.
Jag vet ju vad jag behöver göra och jag tänker börja med det nu. Inte blicka bakåt. Inte tänka tänk om. Inte oroa mig för framtiden. Jag ska bara vara här och nu och lösa problemen som uppstår allt eftersom.
Jag måste ta ansvar för mig själv och mitt eget liv.
Det ska bli kul. Har två lediga dagar till, sedan ska jag jobba i alla tre dagar i sträck + fredag. Yay...
Har förresten 20 000:- på mitt konto nu. Inte mitt sparkonto.... Skatten kom tillbaka idag. My, oh my....
Det är så sjukt att ha "så mycket" pengar men inte göra något för dem. Jag skulle kunna bränna de 20 000 kr på vad som helst. Det skulle inte spela någon större roll - förutom att jag skulle få en brutal ångest och inte komma upp i mitt sparmål till hösten - men jag har möjligheten. Eh. Ja, jag hör hur dumt det låter men en dag kanske jag kommer ha nytta av dem... Typ som när mina föräldrar kastar ut mig och jag är både hemlös och arbetslös......
Nu ska jag se på The Middle tror jag. Får lite abstinens. De är så... knäppa. Knäppare än mig och min familj till och med.
