pissapa
Ett sista gnäll-utlåtande.
För nu ger jag faktiskt upp en gång för alla.
Eller kanske inte - men jag ger upp för stunden i alla fall.
På tal om i alla fall kan jag inte sluta använda det när jag väl börjat. Upptäckte det i bokmanuset sent igår kväll.
Tänkte ev. vara busig och skriva ut på jobbet för att skicka till ett till förlag men näe. Det är inte värt det och ödet gav mig ej en möjlighet såatte.... Det får vara. Dessutom är det ingen panik, det är bättre att jag gör om och gör rätt innan jag skickar till ett nytt förlag.
Men överlag ger jag upp helt och hållet. För jag bara vet och känner hela tiden att detta icke är en värld för mig. Det här är inte min tid.
Vet inte hur många gånger jag har suckat idag. Bara vräkt ur mig all luft - och början till ångest. Nästan som en frustande tjur. Frustar tjurar ens? En frustande häst kanske.
Insåg också förut att rätt ska vara rätt. Det är inte "resten av världen" det är fel på. Det är fel på mig - som aldrig kan göra rätt. Som vet bättre men ändå försöker ta genvägar som en annan dåre.
Jag lade inte ner tillräckligt mycket hårt arbete på det jag skrev. Jag minns det nu.
Förmodligen trodde jag att allt bara skulle lösa sig av sig självt - att det automatiskt skulle bli bra.
Dårskap.
Kände bara idag att jag inte orkar mer om ingenting ordnar sig snart. Om inte mitt liv börjar snart.
Taco lov för min dödsångest på så sätt - men fy helvete vad meningslöst precis allt känns. Nu på en helt ny nivå.
Det värsta är ju att allt är mitt eget fel. Precis allt. Jag har inte ansträngt mig tillräckligt hårt - tillräckligt smart. Jag har gjort dumma saker, dumma val och resultaten blir därefter också.
Jag ska fortsätta vara tacksam för det jag faktiskt har och inte fokusera på det jag inte har - men alltså - en egen bostad innan man är 25 är väl inte för mycket begärt?!?!?! Jag har sparat, sparat, sparat och sparat. Ingen resa jorden runt. Ingenting roligt. Jag har bara jobbat, pluggat, jobbat och pluggat och jobbat.
Till vilken nytta? Inflationen stiger. Pengarna kommer inte vara värda någonting om hundra år. Jag kommer vara död om hundra år.
Livet på en pinne. Fullkomligt meningslöst.
Därför ska jag nu åka och handla för att sedan spendera resten av dagen i soffan med en chipspåse och pepsi.
