tropbelle.blogg.se

Verkar som att Stockholms interna lilla kändis-elit har fått konkurrens av ZACH BRAFF, NICK JONAS och PHARELL WILLIAMS + att JUSTIN BIEBER är i Luleå (?).

WTF? Vad gör dem där? Känns inte som att någon av dem har mycket med varandra att göra... men vad vet jag. De kanske brukar vara där?

Ja, nej jag har inte gjort mycket mer idag än att klicka runt på Instagram som en annan besatt.

 

Avslutade min produktiva dag med Aktuellt och Kulturnyheterna som gav mig dagens första och sista gapflabb. Stackars satar... De här Stockholms-människorna är ju ett släkte för sig, måste jag säga som den korkade lantis jag är. Jag har inget emot att de granskar tidningen Nya Tider osv. men de måste väl kunna göra det på ett liiiite mer objektivt sätt som inte är så... korkat. Med största dramatik lästes den ena idiotiska saken upp efter den andra (från Nya Tider) till bakgrundsmusik som skulle platsa i Det Okända + lite halvt dramatiska bilder där något mörkt förstorades upp - och jag vet inte vad. Det blev bara så fånigt till slut och jag var tvungen att skratta högt.

Men jag blir också förvirrad. Har vi press- och yttrandefrihet eller inte? Ska inte SVT förhålla sig åtminstone något neutralt och objektivt till avvikande åsikter? Självklart kan det vara bra att ta upp absurda Förintelse-förnekare men nu tror jag inte att de som behöver höra det tittar på Kulturnyheterna i vilket fall som helst...

 

Min enda egentliga invändning är att jag fullkomligen saknar en tidning eller nyhetssida som "objektivt" och "neutralt" redogör nyheter. Utan en massa känslor och åsikter och dolda agendor. Bara rakt av. Fast selektivt - det räcker med det viktigaste (men vad det är kan man ju också ha olika åsikter om).

Gärna utan reklam. Blir fan galen på Aftonbladets ständiga, enorma bantings-reklamer och annan skit. Vad är det för idioter som betalar för att läsa skiten (bantningstips) ens?! Det är väl ännu mer irriterande för om ingen klickar så slutar de väl med det?

 

Blä.

 

För att vara lite mer positiv lyssnade jag på Carolina Neuraths sommarprat igår (från 2013 eller något sådant) som var riktigt, riktigt bra och intressant. Mycket, mycket bra och smart människa.

Vilket påminner mig om mitt eget fiasko.

Satt ute på altanen förut och gick igenom varenda jäkla kategori på Platsbanken bara för att inse återigen att det inte finns ett enda jobb för mig. Jag är alltså helt oduglig till precis allt och jag undrar hur det är möjligt. Eller det kanske jag inte alls undrar men det är lite jobbigt, i vilket fall som helst.

Jag duger till sådant en apa alternativt en robot kan utföra.

Hmm.....

Jag har bara två faser; antingen är jag intresserad av precis allt eller absolut inget. Just nu är det absolut inget vilket är vad som gör mig tokig. Jo, lärare är det enda jag alltid finner meningsfullt, intressant och roligt men 1. jag är värdelös på att förklara vilket är typ vad hela läraryrket går ut på 2. jag har kanske lite för stora problem med att hantera dåliga dagar och att vakna på fel sida osv. 3. jag har hemska erfarenheter av lärare så att själv jobba som det känns... vidrigt.

 

Det värsta är att jag är så medveten om hur dumma andra människor är, hur dum jag är och hur snäll min mamma är. Min enda dröm är att ge människor som hon, mig och många andra upprättelse... fast... jo det går, om man gör det på rätt sätt. Man behöver inte sänka någon för att höja någon annan. 

Saker som hon, min mamma, får höra bara för att hon är snäll och någon annan arg... Saker som jag fått höra bara för att jag varit snäll och någon annan arg.... Det är inte okej.

Det gör mig också trött att man inte får någonting för att vara snäll. Min mamma slog en kille som mobbade någon annan och mormor, som redan hade ont om pengar, var tvungen att köpa nya glasögon åt idioten. Jag hjälpte min bror med magont, halkade och spräckte ögonbrynet. Min mamma stod upp mot en idiot till kärring på jobbet och fick en smäll på käften..... Alltså. Det är lätt att man tröttnar.

Och jag försökte verkligen skriva något som förhoppningsvis skulle kunna "hjälpa" ungdomar men det blev självklart inte tillräckligt bra eller på rätt sätt. Det borde jag ha fattat. Det borde jag fatta; att ingen vill publicera den skiten. Sen är jag verkligen ingen Carolina Neurath eller Camilla Läckberg och det underlättar ju inte heller direkt, om man säger så.

Så här med deklarerar jag min sista utväg som stängd pga. vägarbete.

 

Guuuuud vad jag gnäller. Jag vet.

 

Men jag såg på ett nytt avsnitt av Akuten idag som är ett av mina favoritprogram, det kan jag i alla fall se på utan problem - för det är så... bra? Kunde inte inte gråta när en liten typ 2-åring kom in alldeles lealös och avsvimmad och som de sedan höll på att försöka väcka i över en timme medan föräldrarna stod bredvid. 

Det programmet är så bra gjort och det är ofta så fina människor med och så gulliga bakgrundshistorier <33333 Snyft, snyft.

 

En sista sak är att vår katt blev deprimerad av ett fästinghalsband hahahahaha. Hur är det möjligt? Jag skämtade först om att han kanske var deprimerad men tydligen var han det, i alla fall tillfälligt, för så fort pappa tog av halsbandet rörde han sig som vanligt igen och såg mycket piggare och gladare ut. 

Nästan lite roligt att man kunde hur missnöjd och deppig han var och skillnaden nu efteråt. Stackarn.