dagen innan depp
Blev plötsligt väldigt deppig men kom snabbt på varför, som tur var. Försöker att bara tillåta och acceptera att jag är lite ledsen och deppig och tråkig..................
Svårt.
Idag gick jag förbi/genom att ställe jag har sååå mycket minnen från. Det är så sjukt att tänka att just precis här har jag varit med skolan - med mängder av mina vänner, på konsert, tillsammans med någon jag var kär i........ På ett och samma ställe; endast helt fantastiska minnen.
Ingenting finns kvar idag. Absolut ingenting. Jo min familj, visserligen. Alltid något och något jag är extremt tacksam för men alltså, jag har ju haft mycket mer.
Och nu kom jag på det att ibland tänker jag; fast jag var ju ändå inte lycklig "förr i tiden" utan tvärtom mådde jag jättedåligt trots att jag hade vänner, killar osv. MEN! Här kommer det tragiska. Det var ju inte det som gjorde mig "olycklig". Jag blev ju inte gladare på grund av/tack vare att jag var ensam. Jag har ju jobbat mig till det här mentala tillsåndet. Att inse att jag blir ledsen dagen innan jag ska göra något nytt. Att jag alltid har lidit utav ångest. Att det jag känner inte alls är så farligt eller hemskt som jag tror. Att jag inte är så social som man kanske bör vara osv.
Allt detta hade jag kunnat komma fram till även om jag hade vänner och ett normalt liv. Jag borde ha kunnat göra det i alla fall men det kanske krävdes att jag skulle ner på djupaste jävla botten för att verkligen förstå...
Nu är det som det är. Jag drabbades bara av den här extrema utråkningen. Känslan av att alla andra har det bra och roligt - de flesta har faktiskt åtminstone en liten vän att umgås med. ...... Bah.
Insåg för femtioelfte gången också att det jag skrivit är pissdåligt. Det går upp och ner som med allt annat. Men nu inser jag att övning ger färdighet och jag har verkligen inte övat tillräckligt mycket på att skriva. Dessutom har jag inte skrivit som man bör skriva - i vanlig ordning. Jaja. Ska som sagt fortsätta fixa och jag har ju exakt två veckor till min lilla deadline jag har satt för mig själv så... Lite bättre kan det bli.
Det är i alla fall högsommarvärme ute. Typ sidådär 26 grader i skuggen. Mitt hår torkade på fem minuter förut. Som tur är blåser det ganska mycket... väldigt ljumna vindar haha.
Det var bara det. Jag hoppas verkligen att mitt liv blir lite roligare i framtiden haha. Visst, allt är jätteskönt och chill och bra just nu men väldigt tråkigt som sagt. Såhär vill jag inte leva en längre period. Även om jag blir "deppig" över att jobba imorgon så längtar jag verkligen. Det ska bli jättekul! Därför är det extra tråkigt och konstigt att jag blir så ledsen över det och över allt.... även om det inte är lika illa som förra gången :P
Jaja. Nu ska jag rycka upp mig. Solen skiner och det är som sagt varmt och skönt ute. Dock tänkte jag nog faktiskt platta håret nu för typ första gången i år?! Woho.
Hääääääärliga tider.
Puss.
