Favorit i repris
En fullkomligt hemsk dag, i repris.
Och då tänker jag; min uppgift i livet kanske är att hjälpa andra - komma med idéer, förslag osv.
Men då undrar jag; vad gör alla de andra?
Det känns osannolikt att allt kretsar runt mig. Självklart är man huvudpersonen i sitt eget liv men ändå... Ibland undrar jag om jag är den enda som undrar, hahaha.
Jag har varit nära så många psykbryt idag att jag borde få medalj. Tyvärr kunde jag inte behålla lugnet helt och hållet - när jag halva vägen kört i 80 på en 90-väg pga. en gubbe i en cabbe och denna härliga idiot sedan kör i 50 på en 70-väg så brast det till slut. Jag såg bokstavligen svart - jag fick en blackout och bara vräkte mig förbi honom sista chansen jag hade på den snorsmala vägen. Förlåt för det, men jag svettades röven av mig för dessutom måste man tydligen ha något vis knapp intryckt för att AC:n ska fungera i bilen. Det var inte bara som det kändes, att det inte blåste någonting på mig - det gjorde inte det heller!!!!! Svetten rann, bokstavligen. Redan innan jag satte mig i bilen hade jag lust att ta av mig alla kläder....... just saying.
Det är lite det jag menar - kunde inte han förstå att jag ville förbi honom? Kunde han inte stannat till och släppt förbi mig bara? Så kunde han fisa vidare i sina femtio kilometer i timman och njuta av högsommarvärmen som plågade livet ur mig.
Varför ska bara jag göra livet lätt för andra?
Hahaha, nu överdriver jag alltså, men jag blir tyvärr tokig.
Och imorgon ska det bli TJUGOSJU GRADER. "Ska du inte göra i ordning poolen?" frågade jag min kära far.
"Nej det ska jag göra imorgon".
Ok... men alltså. Det ska bli varmt IMORGON. Vill man inte ha en pool när det är VARMT?!?!?!?!
Jag vill inte bada när det är 16 grader i luften.
Då är det faktiskt nästan bättre att inte ha en pool alls, än att ha en pool när det är så här varmt som ändå inte är badvänlig.
Utöver pool-problemet blev jag deprimerad över att min morfar till och med ringt mamma och frågat om vi skulle gå på en grej idag. Trots det fattar hon inte att han vill att vi ska följa med?!?! Det som gör mig ännu mer irriterad är att jag frågade henne IMORSE om den här grejen. Vi kanske ska följa med?!?!?!
Nu när jag kom på det igen, och frågade henne som sa att han hade ringt (arghghhghghg) - är det så gott som försent. Även om vi åker nu blir det bara stressigt och jobbigt.
Absolut, jag hade kunnat fråga tidigare men jag hade liksom lite annat i huvudet (psykbryt x10000) och jag tycker att det borde ligga lite i hennes intresse också.
Alltså jag älskar verkligen min morfar (mormor, farfar och farmor också obv.) och det hade varit så mysigt att träffa honom igen (även om det "bara" var två veckor sedan sist).... Ikväll. Jag har ändå inget annat för mig. Det är inte som att jag har ett vanligt liv som innehåller roliga saker hahahha.
Nä fy fan. Hemska jävla dag. Jag hatar verkligen mitt liv just nu. Även fast jag har det hur bra som helst; sittandes på balkongen i värmen med utsikt över allt det gröna, min ponny och pappa som faktiskt började fixa poolen tack vare min fråga.
Det finns så mycket potential - det är det som stör mig. Allt hade kunnat vara mycket bättre än vad det är. Det är problemet. Det har alltid varit problemet.
Jag inser också att jag måste ta mer ansvar och anstränga mig bättre. Jag behöver inte nödvändigtvis anstränga mig mer, utan bara mer effektivt och på rätt sätt. Man behöver inte jobba ihjäl sig - däremot behöver man jobba smart. Det handlar inte om hur mycket man gör utan hur man gör det. Kvallen.
Det tar jag med mig från denna pissiga dag i alla fall. Jag har tagit så många djupa andetag, till slut så pass många att jag fick en blackout och gjorde en väldigt idiotisk omkörning (för att sedan fastna bakom en annan lus som körde nästan lika långsamt........).
Det jag också tänkte idag var att det är okej. Återigen. Det är okej att hata allt idag; hata mig själv, mitt liv och störa mig på alla andra. Bara för idag. För det kommer gå över. Dagen kommer ta slut.
Nej, allt gick inte som planerat - allt blev inte så bra som jag ville att det skulle bli - men det är bra nog ändå.
Man måste vara tacksam för det man har och njuta av det man gör i väntan på bättre tider då man kan göra om och göra rätt.
Jag har sannerligen gjort många fel idag. Jag orkade inte säga till, säga ifrån, ingenting alls orkade jag.
Mhm.
För att göra allt ändå lite värre har jag helt plötsligt blivit en liten knubbis igen. Vad hände? På en vecka så sa det bara poff. Skulle inte våga väga mig, även om jag inte hade slutat göra det (det spelar ingen roll vad man väger utan hur man känner sig (och "ser ut" i viss mån)). Det positiva är dock att jag inte mår psykiskt dåligt över det eller vad man ska säga vilket jag jobbat på länge. Det spelar ingen roll hur "tjock" jag är/tror att jag är, jag mår varken bättre eller sämre för det. Det jobbiga är bara när kläderna inte passar eller när magen typ hänger över byxkanten hahahaha och mamma tog ett kort igår när jag red som jag såg förut och ba OMG ser jag ut sådär?! Sa det dock inte högt (för jag försöker även sluta med sådana saker som kan påverka andra, även om jag pratar om mig själv *årets insikt*) men jag tänkte det och var tvungen att zooma för jag har aldrig sett mig själv sådär "pösig" i tighta ridbyxor haha.
Oh lord, livet med en skev kroppsuppfattning sedan födseln alltså. Tack mamma m.fl.
Igår var jag bara tvuuuuuungen att äta två chokladcroissanter - och nässelutslagen kom sedan som ett brev på posten. Det fanns en kvar idag som jag bara var tvungen att äta förut ändå haha.
Så... jag har ganska starka incitament att äta lite nyttigare (även om jag struntar i det ibland i alla fall). Jag tänkte äta allt jag vill äta resten av kvällen och sedan försöka komma tillbaka till ett lite hälsosammare matintag med start imorgon... Alltså min tanke är ju att jag inte behöver vräka i mig onyttiga saker och det kanske räcker med en portion mat istället för tre som gör att jag inte orkar röra mig på flera timmar. Borde påminna mig om pappas födelsedag förra sommaren när jag åt så mycket att jag på riktigt kände mig sjuk efteråt. Trodde att min mage bokstavligen skulle explodera - det var läskigt haha.
Mhm. Nu ska jag distrahera min stackars hjärna med lite RHOBH och pepsi medan pappa startar grillen.
