ny plan
Jag måste prioritera rätt. Do the worst first.
Det här har varit en skitvecka. Den är snart slut.
Med start vid midnatt, när jag sover, ska jag ägna mina dagar åt det viktiga. När jag har gjort vad jag ska. Efter klockan 18.00, kan jag göra det oviktiga - för balansen skull.
Jag vet nämligen vad det handlar om. Ensamheten och meningslösheten. Om ett träd faller...
Om ingen ser mig, hör mig...
Jag har kommit såhär långt; nu ska jag bara en liten bit till för att ha kommit ikapp mig själv. Till hösten ska jag vara i fas med mig själv.
Varje kväll kommer det en katt och lägger sig i min säng. Han lägger sig tätt intill mina ben. Hur jag än har benen, ligger han nära dem. Sticker en fot ut - hugger han den, med tänder och klor.
Jag vill bara att mitt liv ska vara värt något. Jag vill bara åstadkomma något.
Och jag vill bara njuta av att vara vid liv.
Nu ska jag gå ner och sätta mig i soffan hos mamma. Kanske läsa medan hon ser på tv. Katten ligger kvar här uppe, tills jag går och lägger mig.
