tropbelle.blogg.se

Usch vad besviken jag blir hahaha.

Jag insåg precis att jag faktiskt mer eller mindre är klar med boken. Den är ju avsedd för yngre människor så den behöver bokstavligen inte vara en hel roman.

 

Det är ju nu man inser att det bara är ren skit. Visserligen ska allt filas och putsas ännu mer men ändå. Det är ren skit. Lite bättre skit än skiten här i och för sig, men ändå.

 

Blir så besviken bara. Jag hade faktiskt verkligen hoppats på att jag var bra på något. EN SAK BARA, är allt jag begär. Men nej. Jag är helt jävla hopplös på precis allt.

 

Inte nog med att man är ful som stryk, man måste vara dålig på allt också och enbart göra misstag efter misstag efter misstag.

(Med man menar jag alltså jag).

 

Jag hade alltså hoppats på att jag var en såndär konstig typ som faktiskt var bra på något. Men icke.

Detta är bara ren fakta; jag är egentligen på jättebra humör. Det här är bara en vanlig insikt. Inga konstigheter.

 

Det är inte hundra procent uruselt, sämre böcker har blivit publicerade men jag vill inte skriva någon medioker skit. Jag vill skriva något livsomvälvande som får folk att gråta floder och vilja läsa mer i all oändlighet. Jag vill bli rik - I ain't gonna lie...

 

Men jag har aldrig varit någon ström-flytare. Jag har aldrig gjort något som passat "allmänheten". Jag är inte "en i mängden" och jag är inte "inte en i mängden" på ett positivt sätt. DET ÄR BARA NEGATIVT.

 

Vilket är lika bra. Det är det jag försöker komma fram till. Jag mår jättebra i mitt liv just nu. Visst, det är tråkigt osv. osv. och jag skulle gärna flytta hemifrån osv. osv. och kanske i alla fall ha en vän osv. osv. men det går ingen större nöd på mig ärligt talat. Tiden går jättefort - jag hinner knappt vakna innan jag ska gå och lägga mig igen.

 

Det tråkiga som jag inte kommer ifrån är döden. Jag hade kunnat vara jättenöjd om det inte vore för min dödsångest. Om det inte vore för den hade jag kunnat slappna av och accepterat att jag inte är som alla andra men nu blir jag stressad av den alltid så återkommande vetskapen om att jag en gång kommer dö - framför allt då att vara död. Haha!

Vad fan är det för fel på mig?

 

Det verkar ha slutat regna nu; kanske ska ta med mig mamma ut på en promenad om jag inte vågar gå själv... Lucy Dillons nya bok finns på Bookbeat som jag har till slutet av maj (för 19 kronor woopwoop). Vi kanske kan gå och lyssna på den tillsammans hahaha.

Det vore skönt att gå på en promenad och sedan komma in och dricka té och äta smörgås. Har en pepsi i kylen också men som tyvärr inte var lika god som jag hade hoppats. Något har verkligen förändrats med mitt sötsug. Allt är för sött... Vilket ju är bra! Så klart.

 

Happ. Så kan det gå. Det hjälper alltså inte att vara släkt med ett gäng författare och andra tokar... nu vet jag det. 

Men skönt i alla fall att inse att jag inte behöver pressa mig själv och skriva så värst mycket mer. Ska bara utveckla vissa delar och få till slutet som jag redan skrivit. Sen är det klart. Kanske till och med kommer vara klar till nästa vecka... Än så länge ska jag inte jobba förrän den 25:e så jag har tio dagar på mig. Borde inte vara några större problem bortsett från att mamma är ledig resten av veckan förutom på onsdag; jag blir alltid mycket slappare och slöare när hon är hemma :P 

 

Om jag kan komma ihåg detta vore jag tacksam: Jag ska skriva när jag har tid och lust, som ett sidoprojekt. Jag kommer aldrig försörja mig helt på det för jag vill inte ens det. Det är bara en del av resten av livet. Ett steg i min egen utveckling. Ett intresse - en hobby. Utvecklande tidsfördriv.

Okej?!