typisch
För det första: Jag ÄLSKAR Biggest Loser!!! Det bästa programmet som finns!!!
Haha. Gårdagens, eller var det tisdagens, avsnitt var det allra bästa. Älskar den lilla ledsna tomten Jonas och hur den ena tränaren peppar Jenny som ingen annan tror på, men som ändå vann invägningen <3333 Så fint och sorgligt och mänskligt alltihop.
Min egen dag har varit lite... sådär. Just nu stör jag mig på att jag fått en massa finnar över fucking allt. AAAAAAHHHH. Jag vill inte!!! WHY?! Blir fan tokig. Vad är problemet? Kan jag inte äta någonting? Torra grönsaker och ett glas vatten? Minimal stress? Inget smink?!?!?! Inga jordgubbar?!?!?! (tror jag fick lite nässelutslag igår, som dock försvann snabbt, av att jag druckit en jordgubbssmoothie....har fått det förut av jordgubbar....).
Alltså, allt har gått bra och varit bra men tiden har gått för fort. Skulle handla mat och köpa ett par andra saker + tanka bilen vilket tog hur lång tid som helst. Sen skulle jag duscha, äta... och då insåg jag att jag skiter i den här kvällen. Det får bli Biggest Loser på tvn. Orkade inte stressa och pressa även fast jag tidigare kommit igång riktigt jäkla bra med skrivandet. Det är alltid så när jag får hur många idéer som helst och värsta flowet - nej då måste jag alltid göra en massa andra saker. Bara så typiskt.
Tror därför att jag ska försöka sova nu. Eventuellt skriva lite till... och verkligen hoppas att saker och ting ordnar sig till min fördel imorgon och får ett besök överstökat så att jag slipper förlora en hel dag på det senare..................
Usch. Men jag läste något väldigt bra idag om att överanalysera, vilket jag ju uppenbarligen gör till en hög grad. Livet blir som en film då, som man betraktar utifrån istället för att leva det. Exakt vad jag alltid har känt och precis vad jag försöker komma ifrån. Men det är svårt...
Upptäckte i alla fall idag återigen vad jag blir inspirerad av när det gäller att skriva så det känns bra + att min farhåga att jag inte alls har förändrats känns överspelad (haha vad använder man för ord???).
Jag känner mig mycket starkare och säkrare än tidigare! Hittills i alla fall, det är ingenting som kommer hålla i sig av sig självt. Dock har jag ett tag nu funderat på det här med att vissa människor finns i ens liv av en anledning och så tänker jag just nu med en jag jobbar med. Jämfört med tjejen förra året är den här mycket... mer. Det är lite roligt för den förra tjejen och jag var väldigt lika men nu känner jag också att jag är ganska lik den nya tjejen - vilket är ett tecken på att jag har förändrats eftersom en ny personlighetstyp har kommit in i mitt liv.
Jag försöker undvika ordet starkare men jag kommer inte på något bättre ord. Den nya tjejen är starkare vilket utmanar mig mer, på ett annat sätt - på ett välbehövligt sätt. Lite att jag behöver sätta hårt mot hårt, vilket är en jättebra träning för det är ju det värsta jag vet. Jag övar upp ett starkt nej, med hjälp av henne. Jag tänker också försöka lära mig att parera någon som har bestämda åsikter och tankesätt... Mycket, mycket bra.
En femtioelfte sak är att börjar acceptera att jag tycker om att vara ensam. Den där pressen över att vara social har släppt en del. Jag är som jag är, precis som andra är som de är. Jag kan anpassa mig till en viss gräns - men jag orkar inte låtsas vara någon jag inte är längre. Så det är lite skönt.
Det var bara det. I vanlig ordning.... Två soliga dagar kvar innan kylan kommer tillbaka haha. Det var så fint imorse när det rök vattenånga från ån, när solen sken klockan sex på morgonen! Myyyyyyss. Ska definitivt gå upp tidigt imorgon och gå en sväng runt ån <3333
Måste passa på att njuta och älska livet medan det går haha. Efter imorgon är jag ledig i TRE DAGAR. Tack för det!!!!
