tropbelle.blogg.se

Varning för gnäll.

 

Men det är något fel på min hjärna.

Jag skojar inte. Dock skall jag fixa det, reda ut det och klara av det. Men det är svårt - eller det blir extra komplicerat när jag får för mig helt orealistiska och galna saker. Vilket kan bero på att mitt liv är så pass tråkigt och händelselöst som det efter mycket möda och stort besvär äntligen är. Det var precis såhär jag ville ha det.

 

Försöker att inte få panik över min framtid med några små djupa andetag men alltså... ibland... får jag panik i alla fall.

 

Jag är så avundsjuk på Camilla Läckberg. Måste nog börja stalka henne; om det inte vore för att jag försöker sluta skrolla. Så synd. Tur i oturen är inte jag det minsta lik henne så jag behöver inte vara avundsjuk på det sättet utan mer bara; fan vad skönt att vara henne. Jag vill också ha hundra ungar och hundra miljoner på banken... :P

 

Vad jag faktiskt har börjat göra är att chilla och njuta av livet som är här och nu. Carpe diem, hakuna matata och döden, döden.

 

Bara en sådan enkel sak som att i sakta mak mösa sig runt i trädgården. MINDFULNESS!!!! Bara vara...

 

Jag tänker verkligen försöka ta till vara på allt som är nu - på lugnet. För till hösten är det full speed ångest som gäller, antar jag. Jag har verkligen ingen aning om hur jag ska klara av någonting - och hur klarar man av någonting med det självförtroendet? Va? Va? Va?

Det jag oroar mig mest för är nästan ändå människorna. Snälla, snälla - kan jag ha lite tur med roliga människor för en gångs skull? Träffade en schysst kille igår när jag och mamma var och handlade hahahha. Vet ej om han var rolig men han var inte blyg utan hjälpsam i alla fall. Såna människor gillar man ju. De flesta är så tråkiga. Det tråkigaste av allt är människor som tycker att andra människor är tråkiga, hehe.

 

Har börjat redigera bokjäveln i alla fall och inser återigen hur dålig och tråkig den är. Fan då. Har för lite dialoger, till exempel. Det är bara tjocka mängder av tankar och känslor och det är bara blajj alltihop. Är och pillar på sida 14 av 75 och orkar inte mer, vill inte läsa skiten mer, hahahaha. Tror dock att det sämsta är i början men som jag tänkt från början kvarstår problemet med brist på handling. Det är en berättelse om ingenting. 

Jag har satt, eller tänka sätta nu, en deadline på 1 juni. Det är lite mer än två veckor. Mer tid än så tänker jag inte lägga just nu. Då har jag bara slösat 7 veckor av mitt liv på detta + missat en tenta som jag är lite orolig kommer bokstavligen kosta mig beroende på hur noga CSN är, det vet jag icke. 

 

Det är så onödigt bara. Jag har förlorat i alla fall fem år av mitt liv. De fem senaste åren har jag bara mått dåligt, sämre och sämst. Nu när jag mår bra igen så är allt bara förstört. Fatta den känslan. Det är som att ha varit nedsövd i fem år och inte ha något kvar av sitt gamla liv, knappt ens minnas det, när man vaknar. Bara veta på ett ungefär vad som har hänt och vad man varit med om - innan de fem senaste åren. 

 

Jag i min enfald tror dessutom att om jag bara viftar lite med min vilja kommer jag få som jag vill och allt kommer bli bra igen - MEN DET KOMMER DET INTE. 

 

Det här är mitt liv nu. Mitt misslyckade liv. OBS. Jag är inte bitter eller ledsen; inte än, inte just nu. 

Det kan bara vara bra att komma ihåg... kanske. Vet ej varför.

 

Jo jag longerade ponnyn förut och fick såna flasbacks att jag bara frös fast typ. Jag har varit här ute i mer än halva mitt liv. Nästa år har jag haft ponnyn i halva mitt liv. 50% av mitt liv tillsammans med den där ponnyn... Då borde det blir så att jag har varit på den här gården halva mitt liv redan i år.  

 

Jag hoppas att lösningen på min sociala skräck kan vara att vara mig själv. Bara skita i alla andra och vara som jag är (på ett så bra sätt som möjligt så klart). Folk får tycka och tänka vad dem vill, det bryr jag mig inte om. 

 

Vi får se. Det värsta som kan hända är väl att jag blir hemlös och spritt språngande galen en vacker dag. Haha. Dock planerar jag att köpa lite mark av mina föräldrar så att jag åtminstone kan tälta eller bygga mig ett litet skjul någonstans, lagligt. Fånga harar och kräftor som jag kan grilla och äta..... Haha.

Jag skojar inte ens, det är det värsta. Min framtid är mycket osäker.

 

Det var allt. Snart börjar Biggest Loser, mitt favoritprogram haha. Imorgon ska det regna och jag ska bara var nöjd och glad och fortsätta med mitt lilla vedervärdiga bokprojekt.