2 much
För varje gång jag gråter, gråter jag ännu mer.
Gråt föder gråt.
För att vara lite positiv har jag ingen ångest längre. Dödsångesten blir ju alltid värre nu till hösten (igår började jag se på The good place och fick panik till slut när jag insåg där i mörkret vad jag tittade på + förut började morfar prata om hur ofattbar stor solen är vilket alltid är en rejäl trigger men då gick jag ut i köket).
Det jag gråter över är att jag inte är normal.
Det är skrattretande tydligt. Bara ett exempel är när jag skulle föreslå en uppdelning och direkt möttes av NEJ! Fem minuter senare frågar X, vad tänkte du säga Y om uppdelningen? Y föreslår exakt samma uppdelning som jag och möts av JÄTTEBRA!
Alltså man blir ju hysterisk av mindre?! Jag fnös och muttrade bittert att det var exakt det jag sagt - men ingen brydde sig.
Det är inte bara det att jag inte är normal och att alla märker det - jag är ful (och blir bara ännu fulare för varje dag som går) också. Min hy har exploderat igen runt munnen och utmed käkbenen framför allt. Jättehärligt verkligen.
Det värsta är att jag inte fattar någonting av någonting. Hur kan alla andra normala uppfattas som så bra och sociala när de inte kan fatta någonting utanför dem själva?
Är jag den enda som blivit hjärntvättad med att alla är unika, att alla inte måste passa in i normer och färdiga mallar?
Är jag den enda som blivit hjärntvättad med att alla är unika, att alla inte måste passa in i normer och färdiga mallar?
Jag blir så förvirrad bara. För jag vet ju att alla dessa normala (men stundtals korkade) människor alltid kommer föredras framför någon som mig, trots att de pratar skit om andra och inte har någon förståelse för andra eller ägnar sig åt någon sorts eftertanke.
Det var i alla fall tydligen för bra för att vara sant. Det blir aldrig bättre, uppenbarligen. Jag får fortsätta gråta i min ensamhet.
Det sjukaste som verkligen tog knäcken på mig igår var på föreläsningen när läraren sa att vissa inte borde läsa det här programmet pga. deras människosyn (exakt vad mina tvivel handlar om) och sedan när jag råkade gäspa plötsligt utan att hinna sätta för handen tog hon upp just gäspningar som ett negativt exempel helt random. Liksom wtf, kan jag aldrig bara smälta in?! Även om det inte var riktat mot just mig utan det bara råkade passa in så.......... varför var hon ens tvungen att ta upp sådant som jag känner mig så brutalt träffad av?!
Det sjukaste som verkligen tog knäcken på mig igår var på föreläsningen när läraren sa att vissa inte borde läsa det här programmet pga. deras människosyn (exakt vad mina tvivel handlar om) och sedan när jag råkade gäspa plötsligt utan att hinna sätta för handen tog hon upp just gäspningar som ett negativt exempel helt random. Liksom wtf, kan jag aldrig bara smälta in?! Även om det inte var riktat mot just mig utan det bara råkade passa in så.......... varför var hon ens tvungen att ta upp sådant som jag känner mig så brutalt träffad av?!
Det enda jag kan göra är i alla fall att fortsätta tills det tar stopp. Utifrån.
Jag får gråta på kvällarna och försöka hålla uppe fasaden på dagarna för att ta mig igenom det värsta.
Jag får gråta på kvällarna och försöka hålla uppe fasaden på dagarna för att ta mig igenom det värsta.