awkward-award
Har idag återigen vunnit ett awkward-award.
Ett tag intalade jag mig att jag inte tyckte om att vara omtyckt på ett mycket drygt och hybris-aktigt sätt. Det var bara en dålig ursäkt. En dålig ursäkt till det faktum att faktiskt ingen någonsin tyckt om mig.
Just nu är jag fast i ett hemskt ångest-stadie där jag inte vill leva men absolut inte heller vill dö, pga. dödsångesten som plågar mig. Alltså, jag vill leva men inte på de här villkoren.
Det börjar nästan bli komiskt hur hemsk och svår jag är att ha och göra med. Jag försöker verkligen! Att vara allt annat än svår, men det är svårt?
Jag vet inte.
Jag mår bara så dåligt av den här fysiska ångesten som börjar komma tillbaka. Liksom jag hade/har egentligen inga problem men jag vaknade med en hemskt obehaglig, fysisk känsla i hela kroppen och när jag åt frukost kändes det som att den skulle kunna komma upp vilken sekund som helst.
Men för att vara lite positiv hann jag och mamma gå över till grannen och kika på den nya hästen som kom igår. Det var trevligt, om det inte vore för att jag stod där med ett ansträngt leende och försökte att inte kräkas av ren och skär ångest.
ÄH!
Så. Det hjälper faktiskt att gnälla om det, en aning. Förflytta den till en text. Förminska det. För det är ju löjligt egentligen - INGENTING HAR JU HÄNT för femtioelfte gången!!!!!!!!!!!! Det är bara mitt humör och mina känslor som ständigt skiftar. :P
Så. Det hjälper faktiskt att gnälla om det, en aning. Förflytta den till en text. Förminska det. För det är ju löjligt egentligen - INGENTING HAR JU HÄNT för femtioelfte gången!!!!!!!!!!!! Det är bara mitt humör och mina känslor som ständigt skiftar. :P